Förening

Medlemmarna arbetar aktivt med gedigna kunskaper för att bibehålla eller återskapa slåttermarkernas natur- och kulturhistoriska värden i odlingslandskapet. Av traditionella skäl anses slåttern arbetskrävande varför arbetsgemenskapen i samband med slåtteraktiviteterna är en viktig del av verksamheten.

För att bli medlem i föreningen krävs att man med gott resultat kan hantera det ädla redskapet lien, som under mer än tusen år till stor del format odlingslandskapet.

De som inte redan besitter färdigheten att väl hantera lien, avhjälper detta bäst genom att delta i någon av de årligen återkommande slåtterkurserna som slåttergillet arrangerar . En genomgången slåtterkurs ger den grundläggande kunskapen vad gäller redskapets hanterande alltifrån inställning, jordläggning, slipning, vispning till den fulländade slåttertekniken. Beroende på elevens läraktighet och fallenhet krävs därefter lång- eller kortvarig träning. Gillesslåttern ska sedan uppfattas som en årlig högtidsdag . Stoltheten känner nu inga gränser!

Ett viktigt krav på medlemmen är även att han/hon vid minst ett tillfälle varje växtsäsong deltar i slåtter som anordnas av föreningen. Slåttergillena är fördelade på olika platser i Kronobergs län och slåttern väljs alltid på marker med stora natur- och kulturhistoriska värden. Föreningen består därför enbart av garanterat aktiva medlemmar. Vilken annan förening kan lova detta?

Utöver slåtteraktiviteter och slåtterutbildning sprider föreningen information och kunskap om natur och landskapsvård. Vi anordnar studiebesök och inventeringar för att förkovra oss själva. Florainventering och uppföljning är en viktig del i verksamheten så att vi förvissar oss om att arbetsinsatserna givit önskvärt resultat.

De slåtterplatser som väljs är av det slag att deras hävd på något sätt är hotad. Oftast beror det på att markägaren själv inte har möjlighet eller ork att fortsätta den årliga skötseln.

Slåtterängen kräver mer än enbart slåtter. Man brukar tala om ängens hävdcykel under ett år. Under vintern förbereder man nästa växtsäsong och tar bort eventuella buskar och träd som vuxit sig för stora och skuggar grässvålen. Det är viktigt att ängen blir tillräckligt solbelyst. På våren då snön just lämnat marken är det dags för fagningen. Då städas ängen från nedfallna grenar, kvistar och ansamlingar av löv som blåst ihop. Fagningen är en betydelsefull förberedelse för att underlätta för slåttern. Gör detta till ett trevligt tillfälle att fira vårens återkomst med riseldning och gemenskap!

Så är det dags för ängens högtidsstund, slåttern som sker kring månadsskiftet juli - augusti. Här kan den lämpliga tidpunkten variera från år till år. En tumregel säger att slåttern bör ligga från mitten av juli till mitten av augusti. Det slagna höet torkas helst på ängens solbelysta yta så att ängsblommornas frön stannar kvar på platsen. Därefter är det viktigt att höet tas till vara och inte ligger kvar och göder ängen. Ängshö är särskilt begärligt och nyttigt för unga eller sjuka djur.

Hamling av vissa träd var förr ett viktigt sätt att dryga ut vinterfodret. Detta gjordes på sensommaren då höet var bärgat. De vanligaste hamlingsträden var i våra trakter lind, ask och lönn men i brist på dessa användes även björk och sälg.

Efterbete är gynnsamt på slåtterängen. Djuren betar rent kring stenar och träd samtidigt som trampet åstadkommer små blottor och underlättar de många frönas grobarhet.

Traditionellt är det fest efter ängsslåttern. I slåttergillet brukar vi göra det med en gemensam efterslåtterfest.