Äng och hage

Arbetsåret i ängen omfattar av tradition en lång rad åtgärder. Floran är sedan århundraden anpassad till dessa åtgärder. För att bevara floran och övriga delar av den biologiska mångfalden liksom ängens kulturhistoriska värden måste därför så många som möjligt av hävdåtgärderna utföras, dessutom på rätt sätt och vid rätt tidpunkt. Nya omvärldshot, främst kvävenedfall och expansion av kvävegynnade, konkurrensstarka ängsfientliga arter nödvändiggör dessutom nya åtgärder för att minimera effekterna av de nya hoten. Här visas när under året de olika delarna i hävdcykeln infaller. Röjning görs under vinterhalvåret. Fagningen sker under april - maj, slåttern i juli - augusti liksom eventuell lövtäkt. Efterbetet sker under slutet av juli-oktober.

April-maj - vårstädning och fagning

Ordet "faga", som används på Gotland, kommer av ett fornnordiskt ord som betyder feja, göra fint. Fagningen är alltså vårstädningen i ängen. Städningen består i att kvistar och grenar som blåst ned under höst och vinter räfsas ihop tillsammans med fjolårslöv och annan förna till högar som bränns.Vårstädningen har flera viktiga funktioner i ängsbruket:
Slåttern underlättas genom att kvistar, grenar och annat som kan hindra slåttern avlägsnas, höet blir också "renare".
Mossbildningen minskar: Då ängen räfsas rivs alltid en del mossa upp och förs bort. Dessutom gynnas de växter som på ett eller annat sätt är beroende av en lucker grässvål eller små, tillfälligt nakna, markfläckar.
Anhopning av förna undviks: Under hösten och vintern blåser löv och annan förna ihop och ansamlas på vissa platser i ängen. Om dessa högar blir liggande filtar förnan ihop sig. Vegetationen kvävs och nakna markfläckar uppstår.
Ängsfloran gynnas: Markstädningen har en allmänt positiv effekt på vegetationen i fältskiktet. Marken har ju varit täckt av förna under nästan ett halvt år. Under den tidigaste våren kan förnan vara ett frostskydd men när vegetationsperioden börjar på allvar måste förnan bort så att ljus, luft och värme når marken. Vårstädningen är ett tidsödande - men nödvändigt - inslag i ängshävden. Om den inte utförs årligen förfaller ängen på sikt. Ordna med fagningsdagar. Bjud t.ex. in skolklasser, pensionärsföreningar och andra äldre personer med egna erfarenheter av arbetet till gemenskap och arbete i det fria.

Hur gör man?

På släta ängar utan tuvor och block utförs räfsningen bäst med en gammaldags träräfsa. Om ängen är tuvig och blockig är det ofta lättare med en fjädrande metall- eller plasträfsa.
Tidpunkten för vårstädningen varierar givetvis dels mellan olika delar av landet dels mellan olika år på en och samma äng. Man måste gå efter tecken i naturen. Strax innan vitsippans blommor slår ut har växten lyft förnan som torkat tillräckligt för att brännas. Då är det både lättast och lämpligast att vårstäda ängen.
Bränning: Brännfläckarna bär ingen vegetation sommaren efter bränningen. Bl.a. därför bör brännfläckarna vara små. Till brännfläcken hör en viss del av ängsytan. Med permanenta brännfläckar får man bättre begrepp om detta "revir". En förutsättning för små brännfläckar är att bränningen sker i takt med tillförseln. Rent praktiskt ordnas bränningen så att man antänder högen när man samlat ihop läsidans förna. Därefter matar man elden successivt med lovartsidans förna. Under hela tiden försöker man hålla högen så samlad som möjligt. Askan efter bränningen spreds under ängsbrukets tid ut över ängen som på så sätt fick ett välkommet näringstillskott. Idag är denna åtgärd tveksam. Näringen från askan leder till att överskottskvävet från atmosfären utnyttjas effektivare. På näringsrik mark uppkommer ofta oönskad vegetation, t. ex. hundäxing och hundkex runt brännfläcken. Kontrollera detta varje år och avlägsna oönskade plantor. Vårstädningen avlägsnar förna som samlats under höst och vinter. Nedblåsta kvistar och annat material som städas bort ur ängen under sommarhalvåret läggs på rösen eller block i ängen. Dessa s.k. "vålar" ger upphov till humus och är omtyckta tillhåll för en del djur. I de låga ängsrösena bidrar vålarna till en snabbare övertorvning. I lite större rösen i ängsytorna kan man till och med få se blåsippor och andra krävande växter! I vålarna läggs ofta också de klenare grenarna vid vinterhalvårets röjning.

Maj-juni - avlägsnande av oönskad vegetation

Juli-augusti

- slåtter Idag har höet från våra s.k. naturliga ängar till stor del mist sin ekonomiska betydelse i jordbruket men slåttern har oerhört stor betydelse för ängens flora och fauna.Vi gör också slåttern till en fest med arbetsgemenskap, musik och god mat. På många håll i landet ordnas slåtterkurser båda av SNF, andra ideella organisationer och av länsstyrelserna. Slåtter med lie är givetvis det kulturhistoriskt riktiga och för floran bästa sättet att skörda höet. Men att slå med lie är som sagt en svår konst som allt färre människor behärskar.Många av framtidens ängar kommer därför att skötas med alternativa metoder. En lång rad motordrivna slåtterbalkar finns att tillgå.Många modeller fungerar bra även på stenbunden mark. Som regel måste de dock kompletteras med lieslåtter kring block m.m. Det anses viktigt att slåttern sker med skärande redskap som ger en liten och distinkt snittyta. S.k. röjsnören och andra redskap som sliter av vegetationen istället för att skära av den bör undvikas vid slåtter men kan mycket väl användas vid röjning i ängen. Mer information om lämpliga alternativa slåtterredskap kan Du få av länsstyrelsen, skogsvårdsstyrelsen eller direkt från tillverkarna.

Källa: Svenska Naturskyddsföreningen, Fakta 28 Juni 1999